Tråkigheter
Vaknade inatt av en smäll mot min garderob förstog redan då att det förmodling var Rassi (våran hund). Vilket det var såg bara att benen låg uppåt som att hon krampa så skulle precis slänga mig upp för att kolla till henne, men då slutade hon så låg och kolla på henne ett tag och det verkade lugnt så somnade väl om runt halv 3. Vaknade kl 4 av att hon försökte gå men hon riktigt vingla på och haltade, men hon gick och la sig i köket som vanligt så tänkte att hon kanske slog i benet bara och haltade av den anledning...
MEN imorse vaknade jag 06.30 av att jag fick jobb förfrågan så klev upp och hittade mamma liggandes bredvid lill rassan med en filt över henne, hon låg och tokflåsade, hjärtat slog i 200 hon var kall och allt ingen rolig syn, älskade lilla Rassi våran fina hund som ha varit hos oss sen Mars/April 2002 innan det var hon gatuhund i Spanien och har haft det väldigt svårt, hon kom till oss som en rädd och otrygg hund men ha blivit världens finaste, snällaste.
Mamma skulle åka till Vet med henne kl 8, antar att det inte gick att göra något åt det men jag hoppashoppas på att jag få se henne hemma stående vid dörren och väntande på att jag ska komma hem, följa efter, komma springanes och glad, hoppa och toka sig med mig det var det vi alltid gjorde fina Rassi ♥
Varför gick jag inte upp imorse, kanske hade hon blivit bättre om jag gjorde det? skulle jag ha ringt och sjukanmält mig precis efter jag tackat Ja till jobb för att få vara med henne ge henne trygghet, vad skulle jag kunna ha gjort bättre?
Usch nej det här är anledningen till varför man inte ska ha nå djur, man älskar dom för mycket för att sedan kunna skilja sig ifrån dom, vad jag än möter när jag kommer hem kommer alltid Rassi finnas i mitt hjärta och kommer alltid minnas/vara den fina hund hon var och allt hon gjort för oss♥
