Vi fick låna en ängel för en stund
För ett år sen, dagen innan vi gick in i Mars, 12 dagar före den 13 Mars var vi helt ovetande om vad som skulle inträffa att allt skulle få ett traumatiskt avslut.
Allt var så perfekt innan dess men just den 13 mars är det värsta jag någonsin ha varit med om, att ett liv kan ta slut så oerhört fort och att just våran polarn (min häst) skulle bli offret för någon annans olycka (hästar som hade smitit från sin hage nå 100 m ifrån oss) jag trodde inte det va sant, det kunde inte hända mig.
Ett helt oskyldigt offer fick gå över till dom evigt gröna ängarna efter all smärta han fick genomgå och värst av allt var att inte kunna vara där, att inte hinna få pyssla om han en sista gång och pussa och klia han det han älskade allra mest som den livsnjutare han var...
Jag fick reda på allt via telefon och medan jag pratade/grinade i telefonen som mamma stog bredvid våran fina polarn så höjde han huvudet och spetsade öron när han hörde min röst, han blev så glad när han hörde mig och det gör så jäävla ont i mig att inte få pyssla om han en sista gång efter allt han ställde upp och gjorde för mig, att han blev så glad trots att hans framben var av längst upp, hans knä var krossat och blodet pumpades ut ur hans aorta, är inte det kärlek från en hästs sida? Det betyder nog att han trivdes och älskade oss.
Jag kom hem minuterna efter du tagit ditt sista andetag, jag satt med dig i flera timmar den kvällen i hagen i kylan och bara hoppades att allt skulle vara en hemsk dröm som jag snart skulle vakna upp ur, men så vart det inte istället satt jag och klappa och prata med dig precis som vi alltid gjort medan tårarna forsade ner för mina kinder precis som dom gör nu.
Vi fick låna en ängel för en stund, han kom som en vind och tog våra hjärtan med storm, han hjälpte oss så mycket med wilma och var världens snällaste, finaste och älskade barn han var en häst man alltid kunde lita på och som ställde upp till 200% bara man vann hans hjärta, han gick från en osäker häst till att bli super kaxig och inte rädd för något, det fanns aldrig något ont i den hästen... Vi är så otroligt tacksam för dom 5.5 år som jag fick ha han
Polarn kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och kommer vara med mig i minnet för alltid, han var inte bara en häst för mig han var så mycket mer än så, världens finaste ängel!
